Förvirrad kvinna med ömma fötter

Tulpanbild från förra året

 

Sov vansinnigt länge idag! När jag väl masade mig upp var det nästan raka vägen till soffan. Med ömma fötter haltar jag fram genom huset. Promenad i ett soligt och vitt Skåne idag? Nej, ledsen att behöva säga det men dagens promenad gick enbart till fågelbordet tur och retur. En liten stund med ansiktet mot solen och sedan in i värmen igen.

 

I huvudet surrar det av alla intryck från mitt lilla Stockholmsäventyr. Formexmässan bjöd på massor av inspiration, många otroliga montrar - vilka byggen (!), hejdlöst mycket fina saker och maratongångar genom hallarna. Som förstagångsbesökare hade jag ingen som helst koll på hur stort det skulle vara! Jag ville se så mycket som möjligt, men visste att jag behövde sålla rejält.

 

Totalt överrumplad av alla intryck glömde jag helt bort att hala fram mobilen och fotografera alla finheter! När jag väl kom på det och försökte ville mobilen inte alls få till de bilder jag ville:( Och varken dottern eller hennes kamera (som jag i vanliga fall lägger beslag på) var med på resan. Så ni får hålla tillgodo med en gammal tulpanbild idag.

 

Men nu slipper jag å andra sidan göra reklam för något speciellt märke. Kan bara säga att jag var i monter med känd tv-profil som har sina egna designprodukter ute i handeln och jag var inte ensam där, kan jag säga:) Passerade också några montrar med favoritmärken och fick fingra lite på alla vackra saker, som jag bara kan drömma vidare om. Vågade mig absolut fram för att prata med försäljarna i de montrar som var mest intressanta för mig och mitt lilla projekt och skapade en del trevliga kontakter. Men mer om det när det närmar sig ett avslöjande. När mitt huvud sansat sig och ekonomen i mig har fått sagt sitt;) När jag vågat släppa lite på "hängslen och livrem", så att säga. Ni som känner mig vet ju att jag inte tar vilka chanser som helst och definitivt inte utan moget övervägande:)

 

Att våga prova nya saker, att våga misslyckas, att våga ge sig ut på lite okänd mark ... men också att våga växa genom erfarenheter. Jag tar ett steg i taget och känner, när jag skriver dessa ord, att de känns bekanta. Jag tror jag skrev så förra året också. Och jag vågade prova. Och jag vågade också erkänna för mig själv och andra att det inte var rätt väg för mig. Några skulle kanske kalla det ett misslyckande, men jag väljer att se det som en nyttig erfarenhet. Skulle man se allt som inte går som man själv vill som ett misslyckande skulle man ju deppa ihop totalt! Fick också så många roliga kvällar med fantastiskt trevliga människor och dessa möten är jag så tacksam över att ha fått uppleva!

Så nya tag är jag inte rädd för:)

 

Hoppas ni har en riktigt trevlig lördagskväll!

 

PS. Tack för all flygpep, det gick bra:) förutom ett öra som gjort ont i natt och idag. Och tack fina, fina Lotta för att du nämner mig i din bloggtriss. Du anar inte hur glad jag blev!!! Men jag återkommer om detta imorgon ...