Vårtecken

 

Tack älskling, för de underbart vackra tulpanerna på vår bröllopsdag igår! Och för att du finns i mitt liv<3 Det blir bara bättre och bättre ...

 

I tjugoett år har vi varit gifta nu, eller 7670 dagar som mannen min skrev på fb igår:) Vi skulle bara äta lite gott och dricka bubbel, sådär på en torsdag hade vi bestämt. Testa lite inför firandet av min dag nästa vecka. Inga presenter och så får jag ändå den här härliga buketten med tjugoen tulpaner!

 

Tur att jag hade gjort bubblande hallonmousse till dessert:) Och naturligtvis fick dottern vara med på ett hörn! 

 

Men om den var så bubblig vet jag inte om jag tyckte, god men knappast värd arbetet bakom. Så den får nästa veckas gäster se sig snuvad på;) men det kommer finnas annat gott.

 

Trotsande den lilla huvudvärk som fortfarande dröjde sig kvar tog jag mig ut på en skön vårpromenad i skogarna och en vända i trädgården igår eftermiddag. Åh så skönt! Kände hur axlarna sjönk nedåt, stegen förlängdes och knutarna i kroppen löstes upp. Jag hade glömt bort hur skönt det är att ge sig ut på den första, riktiga vårpromenaden. Den där när man ser att naturen börjar vakna, solens strålar värmer mellan trädkronorna och vattnet står högt i ängarna. Vintergäcken som dröjer sig kvar i trädgården och nu sjunger på sista versen, snödropparna som blommar ikapp, krokus och scillor kikar fram här och där ...

 

... finns det något mer rogivande än alla dessa vårtecken? När solen glittrar i vattnet och nästan bländar mig och ger mig hopp om värme och ljus efter de mörkare månaderna. Jag drar in så mycket energi som jag bara kan. När jag steg ur bilen hemma igår var jag tvungen att stå kvar en lång stund och bara lyssna och titta på tranorna som steg på himlen ovanför mig - magiskt!

 

Vi åkte en lång väg för magiska upplevelser i februari, men vi har dem alldeles inpå husknuten också. Det gäller att inte glömma det! Att se oss omkring, vara här och nu och uppskatta varje litet guldkorn livet har att erbjuda oss.

 

Kanske är jag lite skör, nu när dagen för femma och nolla närmar sig med stormsteg och jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till att tiden har gått så fort? Att det finns så otroligt mycket kvar att uppleva, att jag borde vara hur klok och förståndig som helst, att jag borde ha hunnit med att bestämma mig för vad jag vill bli när jag blir stor, att jag ... Nej, stopp alldeles precis där! Jag tänker inte falla för någon åldersnoja när det är något som jag ändå inte kan göra något som helst åt. Åren går och jag tänker "go with the flow" och bara fortsätta njuta av livet så länge jag kan. Det har sina svängningar och det är så det är, det verkliga livet. Och det är bara att försöka göra det bästa av det och inte bekymra sig för åren eller tiden. Jag lovar mig en sak - att göra mer av det jag mår bra av, varje dag!

 

Nej, det är nog mer av ytterligare ett vårtecken - att jag blir lite skör och vemodig när naturen börjar vakna, strax exploderar av färg (efter några svackor till med kyla kan jag tänka och är beredd på) och blir så fantastiskt vacker att det gör ont i kroppen.

 

Jag ska gå ut och ta vara på vårsolen nu, en förmiddagskopp på terrassen. Struntar ett tag till i dammsugaren, tänk om solen försvinner!

 

Ha en fin fredag vänner<3

 

PS. Kanske blir det ett Florida del 4 senare idag, annars dyker det med all säkerhet upp i helgen:)

Och ni glömmer väl inte bort att jag har 10 % rabatt i webbutiken under hela mars!