Tankar i kollision

Lånad på Facebook

 

Jag sitter vi datorn och känner orden flyga omkring i huvudet, men oförmögen att få ner något som verkar vettigt. Igår hade jag inlägget helt klart i tankarna.

 

Jag brottas med mig själv över hur kan jag ens nudda vid de tänkta ämnen när händelserna i Paris lägger sorgens täcke över världen. När oskyldiga människor får sätta livet till när de går ut och förväntar sig en glad och lättsam fredagskväll tillsammans med sina vänner. Ofattbar grymhet har återigen slagit till. Rädsla och oro sprider sig. På tv rullar nyheterna först bara på franska i natt och vi kan inte riktigt ta in vad som hänt. Terrorattacker på flera ställen samtidigt. I morse och under dagen har vi följt ytterligare rapporter. Nyss intervjuades Martin Fourcade efter sitt genomförda skidlopp, där han ber oss alla att vi inte får vika oss för terroristerna och låta dem vinna genom den skräck de sprider. Att vi tillsammans måste visa oss starka.

 

Det går naturligtvis inte att skaka av sig de hemska händelserna och mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga. Men jag har ju tidigare skrivit att härinne på bloggen får jag värja mig lite från omvärlden och till och med vara lite ytlig ibland. Vill återigen poängtera att det är enbart för att ha ett andningshål från den grymma verkligheten som emellanåt kryper väldigt nära oss på olika sätt.

 

Så jag lägger några minuter på att ta fram något ljust i sinnet för fredagen den 13:e. Försöker skingra den skugga som infann sig igår kväll och som inte kan lämna någon oberörd. Jag tänker att jag ändå skriver lite om min fredag. Går på min ursprungsplan.

 



 

Ett litet inlägg om matlagningskursen jag går och som är den där grejen som jag inte provat tidigare. Att lära sig nytt och prova på. Träffa nya människor och få ny inspiration. Kursen som hette Medelhavsmatlagning men som visade sig vara grekisk matlagning - i ett minimalt kök.

 

Och om hur jag blev lite "starstrucked" igår när jag hjälpte den duktige och framgångsrike handbollsspelaren Kim Andersson att hitta kondenserad mjölk på ICA. Hur jag körde hem med ett leende på läpparna efter att ha fått ett ödmjukt tack för hjälpen av vår tidigare landslagsspelare.

 

Glädjen att komma hem och plocka äpplen i trädgården och ta en stund i köket med pajbak. Känna doften av äpplen och kanel sprida sig medan pajen gräddas i ugnen.

 

Saker som ger en helt vanlig fredag lite stjärnglans. Följt av fredagsmiddag delad med familjen. Ren och skär vardagslycka skulle jag vilja säga. Så innerligt tacksam för det liv vi kan leva. En sådan kontrast mot nattens händelser att det känns alldeles bisarrt. Jag hittar inte ord att avsluta på ett bra sätt. Det blir kollision i tankarna mellan vår vanliga vardag och den ofattbara grymhet som drabbat Paris och dess invånare. Jag är långt ifrån ensam om att önska att krig och terror inte existerade och kan bara säga

 

Sköt om er och ta hand om varandra<3